Ord och termer

  • "Den halte rider häst… ": Havamal 71.
  • "Där såg hon i strida strömmar… ": Voluspa 39.
  • "En sal såg hon stå…": Voluspa 38.
  • "Ung var jag förr… Man är mans gamman.":  Havamal 47.
  • Alva: Blot som firades under senhösten, oklart varför; kanske hedrades de döda (jfr. Allhelgonahelgen eller Halloween).
  • Arvakr: Den som är arla vaken, dvs ”den tidigt vakne”.
  • Att dömas fredlös: Att inte få vistas i bebodda trakter och kunna bli dräpt utan rättslig påföljd.
  • Att lika någon/t illa: Att ogilla.
  • Aurvandil, eller snarare hans tå: Kan ha varit Venus, Rigel i stjärnbilden Orion, eller Sirius. Här antas Venus, afton- och morgonstjärnan (som är en planet).
  • Avlösning: Absolution, syndaförlåtelse.
  • Bauge: En jätte, Suttungs bror.
  • Benedictio: Välsignelsen.
  • Bida: Avvakta, vänta.
  • Bless: (Re)konstruerat ord, samma som engelskans bless, välsigna och välsignelse, från anglosaxiska bletsian, blodbestänkning vid blot och (in)vigning. Jämför gärna med blessera och blessyr, franska ord med germanskt ursprung.
  • Blotgydja: Kvinna som förrättar blot. Jfr gode, dvs manlig blotförrättare.
  • Blomstermånad: Maj/juni.
  • Blotgode: Den som förrättar blot, i regel kung, hövding eller husbonde. Jfr blotgydja.
  • Blotrese: Någon som övergödd på blot blir onaturligt stark.
  • Brage: Skaldekonstens gud.
  • Bärsärk: Björnskjorta, betecknar en kämpe som i strid får ett vilddjurs krafter och temperament.
  • Draug: Levande lik, ofta med övernaturlig styrka.
  • Dräng: Den ursprungliga betydelsen är ”ung man”, liksom i dagens danska tungomål.
  • Döva: Att göra slö, oskarp.
  • Edda: ”Farfars mor; den gamla”.
  • Faering: Roddbåt med två par åror (”fyraåring” = faering).
  • Fasta eller lösa tag: Antingen brottades man med händerna låsta vid varandras byxlinning (byxtag) eller runt den andres överkropp (livtag), eller så var händerna fria att gripa motståndaren var man önskade (lösa tag). Se ”Vikingarnas stridskonst; Lars Magnar Enoksen; Historiska Media; 2004”.
  • Fensalar: Sjö- eller träsksalarna, Friggs boning. Det finns ett våtmarksområde i östra England som heter ”The Fens”.
  • Fimbul: Enormt stort.
  • Folkvang: Folkets (krigarnas) fält (vång = fält, gärde). Oden fick den ena hälften av de döda krigarna, Freja den andra.
  • Frankland: Ett ”för-Frankrike”, arvtagare till det västromerska riket.
  • Frej: Fruktbarhetsgud.
  • Freja: Älskogens gudinna.
  • Frigg: Den allvetande gudinnan.
  • Friggs spinnrock: Stjärnbilden Orion (eller dess bälte).
  • Frisland: Den nordvästra delen av nuvarande Holland.
  • Fylgia: Personlig skyddsande. Jfr följa.
  • Fylking: En stridsformation med spetsiga flanker av närstridsmän främst, spjutkastare bakom, därefter slungkastare och sist pilbågsskyttar. Allra längst bak gick återigen närstridsmän för skydd bakåt.
  • Galder, galdersång: Besvärjelse, ofta med syfte att påverka skeenden, skada motståndare eller styrka sig själv.
  • Gautjod: Götar (gaut = göta/e, tjod = folk).
  • Giverskan: Freja.
  • Gladsheim: Praktfull byggnad som omsluter Valhall.
  • Godar: Präster, religiösa ledare.
  • Gravgods: Det man fick med i graven var vad man hade med sig när man kom till gudarna; det gällde att göra en ståtlig entré i Valhall.
  • Grid: Fri lejd.
  • Gräsmånad: April/maj.
  • Gulmåra: En växt som ansågs lindra smärtan vid förlossningen.
  • Gypeswic: Ipswich, på den tiden en blomstrande handelsstad i Östangeln (då kungarike, nu landsdel i England).
  • Gårdvården: Gårdens vård, dvs gårdstomten.
  • Gävträl: En som på grund av svält och/eller fattigdom givit sig som träl för att bli försörjd. Även gåvo-träl.
  • Göjemånad: Februari/mars.
  • Halfdaningar: Ättlingar och andra fränder till Halfdan.
  • Hall: Gårdens stora byggnad där både människor och djur bodde.
  • Halssundet: Öresund mellan nuvarande Helsingör och Helsingborg.
  • Hassla: Markera och avgränsa med (hassel)käppar.
  • Hel: Dödsgudinnan som råder över dödsriket med samma namn. Ordet helvete kommer av Hel och vite (vite = straff).
  • Herse: Hövding på lokal nivå. I senare tider rådde kung över rike, jarl över folkland och herse över hundare.
  • Hlin: Värn, förbarmande, hon som beskyddar vid hotande livsfara, egentligen ett annat namn på den allvetande Frigg.
  • Holmgång: En form av reglerad tvekamp för att lösa rättstvister.
  • Hrodvitnir: Fenrisulven, som i Ragnarök kommer att sluka Oden.
  • Härnad: Krigståg, strid, plundringståg.
  • Islägg: Skridskor med skena av ben.
  • Jarl: Kungens förtroendeman, ofta med ansvar för härnad och rike eller landområde i kungens frånvaro. Ordet eril (motsvarar jarl, jfr engelskans earl) återfinns i några skandinaviska runskrifter från romersk järnålder och folkvandringstid.
  • Jul: Ordets ursprung är höljt i dunkel. En förklaring kan vara att jul kommer av jór-öl, det vill säga djur-öl i betydelsen häst-öl. Man åt hästkött och drack öl vid jul.
  • Julglima: Glimabrottning vid jul. Glimabrottning är en urgammal nordisk kampsport med strikta regler.
  • Julmånad: November/december.
  • Jutar: Befolkningen på Jutland (= Jylland).
  • Jutland: Jylland.
  • Kavlar: Runda trästycken. Kavelbro = ”bro” av stockar nedlagda i våtmark där stig korsar.
  • Kenning: Omskrivning, ofta använd i skaldediktning, till exempel havets häst = skepp.
  • Kent: Idag grevskap i sydöstra England, då ett av de sju småkungadömena i det anglosaxiska England.
  • Klerk: Präst.
  • Ledung: Härnadståg till sjöss, namnet bygger på ett fornnordiskt ord för (krigar)följe, led. Den fullt utbyggda kungligt ledda ledungsorganisationen torde i första hand ha varit en medeltida företeelse även om tidigare motsvarigheter inte är uteslutna. I denna bok används huvudsakligen orden utrodd och härnad i stället för ledung.
  • Lika någon: Behaga någon.
  • Likgök: En omskrivning, kenning, för korp.
  • Livland: Ett område i nuvarande Estland och Lettland.
  • Lyfting: Det skyddade utrymmet i fartygets för- eller akterstam.
  • Mad: Våtmark.
  • Man: Människa.
  • Midsommar: Ungefär mitten av nutidens juli; man delade in året i två halvår; ”skumma dagar” samt ”nattljus” och skiftade ungefär mitt i april samt mitt i oktober. Midsommar låg mitt emellan, det vill säga mitt i juli. Denna midsommar följer klimatet mer än solen eftersom det för det mesta är varmare då än vid den astronomiska midsommaren kring den 20 juni.
  • Midvinter: Ungefär mitten av nutidens januari; man delade in året i två halvor; ”skumma dagar” samt ”nattljus”. Växling skedde ungefär mitt i oktober samt mitt i april. Midvinter låg mitt emellan, det vill säga mitt i januari. Detta är logiskt utifrån perspektivet att de klimatiska årstiderna släpar efter de astronomiska. Jul och midvinter var sannolikt två olika högtider.
  • Mimer: Klok- och kunskapens gudom, egentligen en jätte. Väktare av visdomens brunn.
  • Naborna: Grannarna.
  • Nanna: De sörjandes gudinna; hon dog av sorg när hennes make Balder blev skjuten och brändes tillsammans med honom.
  • Nastranden: En ogästvänlig strand i Hel.
  • Natt: Både natt och nattens gudinna. Hennes häst heter Rimfaxe (rimfrost i manen). Hennes son är Dag. Hans häst heter Skinfaxe (skinande man).
  • Njärd och Njord: Fruktbarhetsgudar.
  • Non: Daglig bön mitt på eftermiddagen.
  • Obodriter: Västslaviskt folk.
  • Odal: Arvejord. Den odalborne har ärvt sin jord och äger den således.
  • Oden: Allfader, den främste bland asagudar. Han kallades vid många namn, också i denna bok.
  • Os: Å- eller flodmynning, utlopp.
  • Oväldig: Opartisk.
  • Prim: Daglig bön på morgonen.
  • Rabbis: Vildkanin.
  • Rastmil: Så långt man orkar gå innan man tar rast.
  • Rimfaxe: Natts häst, dess fradga = dagg.
  • Rind: En av asynjorna (asagudinnorna) som hade blivit våldtagen av Oden. Hon var alla våldtagnas beskyddarinna.
  • Rörband: Remmar som håller fast pilspetsen i skaftet.
  • Sak: Att ha rättslig fordran på någon, ofta på grund av dennes brottsliga gärning.
  • Sejd, sejdkonst: Spåkonster. Ofta försatte sig den som sejdade i trans, ibland med droger.
  • Sejdkona: Kvinna med förmåga att se in i andra världar.
  • Sext: Daglig bön mitt på dagen.
  • Sjofn: Älskogens uppmuntrerska.
  • Skirner: Förförelsens mästare.
  • Skördemånad: Augusti/september.
  • Slaktmånad: Oktober/november.
  • Snotra: Vishetens gudinna.
  • Snäcka: Roddfartyg med segel, lätta nog att dra över land. De lämpade sig för transport av människor och varor.
  • Sod: Buljongsoppa, spad.
  • Solmånaden: Juni/juli.
  • Sommarfåglar: Fjärilar. Jfr danskans ”sommerfugle”.
  • Sommarmånad: Juli/augusti.
  • Stigmän: Rövare.
  • Storhundra: 120.
  • Suttung: En jätte som har gömt dvärgarnas skaldemjöd inne i berget och satt sin dotter Gunnlöd att vakta det.
  • Svitjod: Namn på bygderna i Mälardalen innan Sverige fanns, egentligen ett namn på dem som bodde där (svi = svea, tjod = folk). I egenskap av folkslagsbeteckning är svitjod i denna bok genomgående stavat med liten begynnelsebokstav (jfr. daner, friser, franker mfl.).
  • Särker: Saracener, dvs muslimer; det umayyadiska kalifatet lade vid denna tid under sig nästan hela den Iberiska halvön.
  • Thul: Talare eller vältalare, det vill säga en som talar (vist).
  • Troja: Trojanska kriget var troligtvis väl känt i Norden vid denna tid.
  • Tursar: Jättar.
  • Tyr: Krigs- och himmelsgud, asarnas djärvaste krigare. Hade bara en hand efter att Fenrisulven bet av den andra när han lade den i hans käft, som pant.
  • Ull: Jaktgud.
  • Ulvlederna: Handlovarna. Kommer av att Fenrisulven bet av Tyrs hand.
  • Uppländerna: En samlingsbeteckning på bygderna i nuvarande Uppland. Namnets ursprung kan betyda något i stil med ”länderna upp från kusten” eller utgöra en kollektiv beteckning på flera mindre folkland, till exempel Soland, Arland, Valand mfl.
  • Urd: En av de tre nornorna, ödesgudinnorna. Dessa var Urd, Verdandi och Skuld. Urd hade hand om det förgångna (ödet), Verdandi om det som sker nu (vardandet) och Skuld om framtiden (det som komma skall).
  • Utrodd: Krigståg till sjöss.
  • Valkyrior: Kvinnliga andeväsen som bland annat hämtar fallna krigare från slagfältet till Valhall.
  • Vapenting: Mönstring av krigarna och deras vapen, ofta vid någon av vinterns högtider.
  • Vi: Helgat område, ofta markerat med käppar och band.
  • Vig: Strid (jfr envig).
  • Viken: Området runt nuvarande Oslofjorden ända ner till Göta Älv.
  • Virdar: Invånare i Värend.
  • Vång: Fält, gärde.
  • Vård: Skyddsväsen, gårdstomte (jfr. vårdträd, där man trodde gårdens beskyddare bodde).
  • Världar: Våra förfäder trodde på nio olika världar: Midgård för människor, Asgård för asar, Vanaheim för vaner, Utgård för jättar, Alvheim för alver, Nidavallen för dvärgar, Hel för de döda, Nifelheim, ett kallt helvete, ständigt insvept i frostig fuktdimma, samt Muspelheim, där olidlig hetta råder.
  • Växtdelar och fröer som användes vid sejd var troligtvis bolmört och hampa.
  • Åska: Fornnordiska asaekia, ett ord sammansatt av ”asar” (Tor) och ”åka”.
  • Åttring: Båt med plats för fyra par åror, ibland fler.
  • Äring: Årsväxt.
  • Öd: Ett fornnordiskt ord för rikedom; här i betydelsen gods = gård med tillhörande land.