En utmärkt skriven historisk roman och extra rolig eftersom en stor del av handlingen utspelas här i Sollentunatrakten. Jag sträckläste den (c:a 400 sidor) och den gav en riktigt god läsupplevelse, spänning och några glada skratt. Författaren väver på ett genialiskt sätt samman de olika personernas öden till en fascinerande historia. Man ser fram emot den utlovade fortsättningen. Mikael Hedlund
Gullvi Andreasson, i tidskriften "I Halland" nr 1 2010 som ges ut av Hallands bildningsförbund
Gullvi Andreasson, i tidskriften "I Halland" nr 1 2010 som ges ut av Hallands bildningsförbund

 "Det blir många och långa irrfärder, åtskilliga förvecklingar och en hel del strider, både till lands och sjöss innan bröderna Gisle, Geir och Olof är hemma igen. Då har också den mystiske Nattfaris osannolika spådomar gått i uppfyllelse. De fornnordiska gudarna och föreställningarna om liv och död är påtagligt närvarande i äventyrsintrigen. Det modernt neutrala språket har berikats med äldre beteckningar för föremål och företeelser. I dialogen finns kärv korthuggenhet. Det är en rejält berättad roman med bra balans mellan dramatiska stridsscener, konkreta och livfulla skildringar av människor och miljöer samt kunskapsrika inblickar i vikingatida liv. Boken innehåller värdefulla kartor, ordförklaringar och källförteckning." 

 

Utdrag ur recension av Marie Louise Lindell, BTJ, i BTJs häfte nr 7 2010 (2010-03-09) 

"Att skriva historiska romaner är, vill jag påstå, något av det svåraste man kan ge sig i kast med. Att vända sig till ungdomar med en sådan lägger ribban än högre. Men det är vad Ragnar Hambraeus har gjort med detta förstlingsverk. Han har gjort research ned i vendeltid på ett förtjänstfullt sätt och lyckas ganska väl med att omsätta sin fascination i en berättelse: När Gisle och Geir kommer hem från jakt finner de gården skövlad och föräldrarna dräpta. Det framgår ej om någon professionell arkeolog faktagranskat texten men den synes vederhäftig. Författaren faller stundom i fällan med att presentera en aning för mycket av det framtagna vetandet. "

Birgitta Gustafson i
Populär Arkeologi nr 1 2010

Du har verkligen fått ödesväven att gå ihop, restlöst, och spännande. Ett stort grattis!
 
Lars Melin, docent, författare och föreläsare, 2010-01-19

Hallands Nyheter 2010-01-09