Litteratur

  • Lust och lidande; Matts Bergmark; Natur och Kultur; 1968. En lärd, omfattande och underhållande bok om droger på gott och ont.

  • Eddan, de nordiska guda- och hjältesångerna; Erik Brate (översättning); Klassikerförlaget Niloé; 1992. Detta är den poetiska eddan, inte att förväxla med Snorres edda, den prosaiska, med mycket av den nordiska mytologin bevarad; här samlas en brokig skara av gudar, halvgudar, valkyrior, hjältar och jättar i en fornnordisk miljö som skummar av liv.

  • Arkeologi i Norden del 1 och 2; Göran Burenhult (red); Natur och Kultur; 1999. Ett utmärkt standardverk som beskriver den aktuella arkeologiska kunskapsfronten avseende perioden från istiden till och med vikingatiden.

  • Snorres Edda; Björn Collinder (översättning); Forum; 1983. Ursprungligen Snorres kulturella testamente, en kompilering av skaldekonst och mytologi innan den föll i den nya kristna tidens glömska. Den lär ut versmått och mytologi, båda nödvändiga kunskaper för en skald.

  • Vikingarnas stridskonst; Lars Magnar Enoksen; Historiska Media; 2004. Denna bok är en guldgruva om vikingatiden, dess stridskonst såväl som attityder. Författaren är själv en aktiv utövare av glímabrottning.

  • Gudar och gudinnor i Norden; Lars Magnar Enoksen; Historiska Media; 2005. En kompakt översikt över gudarna i nordisk mytologi.

  • Stora boken om Vikingarnas Gudar och Myter; Lars Magnar Enoksen; Schibsted Förlagen; 2008. En omfattande uppslagsbok om nordisk mytologi. Den avhandlar de nio världarna, de som bor där samt berättelserna om dem.

  • Norstedts etymologiska ordbok; Birgitta Ernby; Norstedts; 2008. Min mest använda uppslagsbok; här finner man ordens ursprung, varför vi säger som vi gör.

  • Hisingens Fornborgar, Avtryck från ett järnålderssamhälle; Johan Gereonsson; C-uppsats Uppsala universitet; 2006. En avhandling som jag fann på internet och som var till nytta när jag skrev om danerna i Viken.

  • Spåren av kungens män; Maja Hagerman; Rabén Prisma; 1996. En bok om när Sverige blev ett kristet rike, om hur vikingatid blev medeltid.

  • Krigarnas och helgonens tid; Dick Harrison; Prisma; 1999. Västeuropas historia 400-800 e. Kr. Efter att ha läst en bok av denne författare brukar det inte finnas mycket kvar av ämnet värt att veta; så ock i detta fall. Boken ger ovärderlig kunskap om den tid Gisle och Geir levde i, med vidgade perspektiv i tid och rum.

  • Vikingaliv; Dick Harrison och Kristina Svensson; Natur och Kultur; 2007. Den kompletta, och moderna, boken om vikingatiden.

  • Skuggor ur en annan verklighet; Lotte Hedeager; Wahlström & Widstrand; 1997. Vad trodde våra fränder på för 1300 år sedan, och hur vet vi det?

  • Centralbygd – Randbygd. Strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre järnålder; Åke Hyenstrand; Almqvist & Wiksell; 1974. En ”statistisk årsbok” avseende svitjod under yngre järnålder, utmärkt inte minst när man måste uppskatta antalet krigare, eller fartyg.

  • Plats och praxis – studier av nordisk förkristen ritual; Kristina Jennbert (red), Anders Andrén (red), Catharina Raudvere (red); Nordic Academic Press; 2002. Arkeologer och religionshistoriker diskuterar i flera artiklar olika yttringar av och aspekter på nordisk förkristen ritual. Det var i denna bok jag först lärde om Tissö.

  • Svitjod; Mats G Larsson; Atlantis; 1998. I denna trevliga bok gör författaren resor till, eller snarare strövtåg i, Sveriges ursprung.

  • Götarnas Riken; Mats G Larsson; Atlantis; 2002. Författaren går på upptäcktsfärd kring Sveriges enande.

  • Ett ödesdigert Vikingatåg; Mats G Larsson; Atlantis; 1990. Författaren återger den osannolika historien om Ingvar Vittfarnes resa och baserar den på lika sällsamma som olika källor: svitjodska runstenar, rusiska och georgiska krönikor samt isländska sagor.

  • Nytt ljus i skaldediktens mörker; Lars Lönnroth; SvD; 2008-04-08. En understreckare i SvD som ger insikter i skaldekonst och den miljö den utövades i; härifrån lånade jag en och annan slingrande ljungfisk.

  • Webster's Ninth New Collegiate Dictionary; Frederick C. Mish (red); Merriam-Webster Incorporated; 1983. Har man detta lexikon i det engelska språket är man nöjd; här beskrivs ordens betydelse och ursprung samt en hel del annat. En gratis nätversion finns också: www.merriam-webster.com.

  • Fornnordiskt lexikon; Åke Ohlmarks; Tiden; 1983. En utmärkt uppslagsbok om äldre tider skriven av en lärd författare vars tolkningar ibland har reviderats.

  • Snorres konungasagor; Åke Ohlmarks (översättning); Forumbiblioteket; 1961. Titeln till trots handlar dessa sagor också om svitjods kungar. Ynglingatal utgör en dråplig läsning som bidrog med inspiration och kunskap när jag skrev Ödesväv.

  • Ibn Fadlan och rûs hövdingabegravning - En religionshistorisk analys med maktperspektiv; Stefan Olsson; D-uppsats 10 poäng i Religionsvetenskap/Religionshistoria; Högskolan i Gävle; 2006. Ibn Fadlan är mannen som rapporterar från järnåldern rakt in i vår trygga tid som vore det CNN. Denna uppsats återger och diskuterar en tankevärld som ter sig väldigt främmande idag.

  • Svenskt runordsregister; Lena Peterson; Uppsala universitet; 2006. Ett lexikon över ord funna i runskrift.

  • Nordiskt runnamnslexikon; Lena Peterson; Institutet för språk och folkminnen; 2002. Ett lexikon över namn som skrivits med runor. En mycket värdefull resurs, inte minst när det gällde att hitta namn åt berättelsens karaktärer. Det var här som Nattfari först steg ut ur skuggorna.

  • Den skånska historien, Vikingarna; Sven Rosborn; Fotevikens Museum; 2004. En fin översikt, med utblickar i alla väderstreck, över vikingatidens Skåne.

  • Vendeltid; Ann Sandwall (red); Statens historiska museum; 1980. En monografi över vendeltiden med avstamp i de berömda gravarna i Vendel, Valsgärde och Sutton Hoo. Ett brett verk om den tidsålder Gisle, Geir och de andra levde i.

  • Asa-Tors hammare, Gudar och jättar i tro och tradition; Ebbe Schön; Hjalmarson & Högberg; 2004. Nordens mustiga gudamyter återges och tolkas i första delen. Andra delen handlar om de rester av denna mytologi som har överlevt som folktro. Odens jakt i julnatten är en.

  • Stång i vägg och hemlighus; Gunnar Tilander; pan; 2003. En underbar och lärd redogörelse för avträdenas kulturhistoria. Den ger, kan man säga, glimtar från mänsklighetens bakgårdar.

  • Vägvisare till fornlämningar i Sollentuna; Olle Tulin och Rikard Dahlén mfl; Sollentuna kommun; 2002. En utmärkt sammanställning över fornminnen i Soland, förlåt, Sollentuna kommun. Här finns idag Hersby, Skälby, Ed (Edsberg, -backa, -viken med flera), Tuna och Rotsunda.

  • Svenskt ortnamnslexikon; Mats Wahlberg (red); Språk och folkminnesinstitutet; 2003. Denna bok berättar vad våra ortnamn betyder. Ofta döptes ställen efter omgivningen, gudar, personer eller vad man hade haft för sig där. Med tiden har namnen utvecklats, ibland med komiska effekter...

  • Varför Varin ristade; Gun Widmark; Forskning och Framsteg; 1998. Denna artikel beskriver och tolkar den östgötska rökstenen. Varins ristning fick låna lite av sin form till Nattfaris sejd.

Mera på internet